MICHELLA

Har precis suttit och kollat på film. En böl film som det så fint heter, kände att jag behövde det för att få ut lite känslor.
Den va faktiskt riktigt bra men Dagboken va bättre böl film helt klart.
Hade velat fälla några fler tårar men nu har jag inget att titta på som jag kan böla till.
På senaste tiden (året eller åren?) så har jag haft svårar och svårar för att börja gråta, förr grät jag jätte ofta och det va så skönt. Man får verkligen ut en himla massa känslor men numera kan jag inte gråta som som jag gjorde förr och det stör mig lite eller ganska mycket för är rädd för att mina känslor kommer att komma ut i vredesutbrott istället.

Älskar & saknar min pappa, önskar att jag kunde få se honom igen. Vist det blir lättare med åren att leva med saknaden men det betyder inte att man glömt bort personen eller inte vill träffa dom mer. Man blir helt enkelt tvungen att tränga bort känslorna för att orka med allt. Hade jag gått och tänkt på pappa varje dag i resten av mitt liv så hade jag inte orkat med nått för saknade efter honom hade tatt på alla mina krafter. Livet är inte alltid rättvist.....