Fars dag suger
Hatar denna dagen, ja jag verkligen avskyr den som pesten. Är sne & förbannad & tycker att det e fan inte rättvist, jag har ingen pappa som jag kan fira denna dagen med & det e verkligen inte rätt.
Jag e fan inte så gammal & jag borde få ha en pappa att fira farsdag med men livet är inte alltid som det borde vara & detta suger verkligen.
Saknar honom sjukt mycket & det är den enda saken som får mig att gråta nuförtiden, det är tanken & minnet av min pappa. Jag va pappas lilla flicka, jag va verkligen det och han och jag har aldrig bråkat (pappa bråkade iofs inte med nån) verkligen en helt underbar pappa och det e fan inte rätt att han togs ifrån mig.
Jag e fortfarande arg över det kanske t.o.m bitter men tyvärr finns det inget jag kan göra åt det....jag har försökt att acceptera att han inte finns & att det va bättre för honom att han fick vila & slippa all smärta men det enda jag kommer fram till e att det bara e skit snacka....vist det hade varit bättre om han fick slippa smärta men inte på det viset att han dog....han kunde väll fått bli friskare istället för att dö.....allt det här gör mig bara så förbannad & full av ilska & hat.....vet inte vem jag känner hat mot riktigt...kanske mot allt...mot omgivining mot alla dom som har sina pappor & får uppleva lycka med dom eller mot sjukvården som inte kunde göra min pappa bättre....att dom inte såg att han behövde mer hjälp eller kanske renutav så e jag ilsken på pappa för att han lämnade mig, för att han gav upp, för att han tappa gnistan till livet....för att ha inte kände att jag & mina syskon, hans tre barn, gjorde livet värt att leva...
Har gått över ett år nu sen han gick bort men jag har svårt för att prata om honom eller tänka längre stunder på honom. Vist han dyker upp i mina tankar varje dag typ men jag slår genast bort tanken på honom för det gör för ont & jag har knappt varit & hälsat på honom på minneslunden (jag vet, jag e hemsk) men jag orkar helt enkelt inte, bara tanken på honom gör ont hur ska jag då orka gå & "hälsa på" honom???
Jan Ove Ronny Frodlund 1955 06 08 - 2006 09 26 "älskad & saknad"
Jag e fan inte så gammal & jag borde få ha en pappa att fira farsdag med men livet är inte alltid som det borde vara & detta suger verkligen.
Saknar honom sjukt mycket & det är den enda saken som får mig att gråta nuförtiden, det är tanken & minnet av min pappa. Jag va pappas lilla flicka, jag va verkligen det och han och jag har aldrig bråkat (pappa bråkade iofs inte med nån) verkligen en helt underbar pappa och det e fan inte rätt att han togs ifrån mig.
Jag e fortfarande arg över det kanske t.o.m bitter men tyvärr finns det inget jag kan göra åt det....jag har försökt att acceptera att han inte finns & att det va bättre för honom att han fick vila & slippa all smärta men det enda jag kommer fram till e att det bara e skit snacka....vist det hade varit bättre om han fick slippa smärta men inte på det viset att han dog....han kunde väll fått bli friskare istället för att dö.....allt det här gör mig bara så förbannad & full av ilska & hat.....vet inte vem jag känner hat mot riktigt...kanske mot allt...mot omgivining mot alla dom som har sina pappor & får uppleva lycka med dom eller mot sjukvården som inte kunde göra min pappa bättre....att dom inte såg att han behövde mer hjälp eller kanske renutav så e jag ilsken på pappa för att han lämnade mig, för att han gav upp, för att han tappa gnistan till livet....för att ha inte kände att jag & mina syskon, hans tre barn, gjorde livet värt att leva...
Har gått över ett år nu sen han gick bort men jag har svårt för att prata om honom eller tänka längre stunder på honom. Vist han dyker upp i mina tankar varje dag typ men jag slår genast bort tanken på honom för det gör för ont & jag har knappt varit & hälsat på honom på minneslunden (jag vet, jag e hemsk) men jag orkar helt enkelt inte, bara tanken på honom gör ont hur ska jag då orka gå & "hälsa på" honom???
Jan Ove Ronny Frodlund 1955 06 08 - 2006 09 26 "älskad & saknad"
Det ni ville säga
Postat av: Hilajna.
Du är inte hemsk för att du inte hälsar på honom. Det har knappt verken min bror eller syster gjort. Dem orkar inte, tycker det är för jobbigt vilket det är.
Trackback
